TEST

WHO:s författning slår fast att organisationens syfte är att alla människor ska uppnå en så god hälsa som möjligt.^[1] Som en del av denna strävan arbetar WHO bland annat med att koordinera internationell, medicinsk hjälp till de platser som är drabbade av infektionssjukdomar som sars, malaria och aids. Utöver detta bekämpar WHO också andra sjukdomar, till exempel genom att distribuera vaccin.

Efter att WHO bekämpat smittkoppor i många år kunde man 1979 deklarera att sjukdomen var borta. Smittkoppor var den första sjukdom i världshistorien som utrotats. WHO har levererat vaccin till nästan alla de som är smittade av malaria och schistosomiasis (en sjukdom som orsakas av parasiter), och man räknar med att ha fått bort den senare om några få år.

WHO:s verksamhet syftar också till att hjälpa människor på andra sätt än att bekämpa sjukdomar. Organisationen strävar även efter att främja hälsa i vid mening. WHO definierar hälsa som välbefinnande såväl fysiskt, psykiskt som socialt. Ett led i detta är WHO:s kampanjer, till exempel kampanjen för att minska folks tobaksförbrukning, och forskningsverksamhet om exempelvis påverkan från magnetfält från mobiltelefoner.

ante Alighieri föddes 1265 i stadsdelen San Pier Maggiore i Florens. Hans far, Alighiero di Bellincione Alighieri, var bankir. Hans mor, Berta eller Bella degli Abati, dog när han var liten. Datumet han föddes är något ovisst; han berättar själv att han föddes i tvillingarnas tecken, vilket leder till att han måste ha fötts mellan 18 maj och 17 juni. Han fick sannolikt sitt dopnamn Durante efter sin morfar, Durante degli Abati; Dante var ett smeknamn han själv tog sig. Fadern gifte om sig med Lapa Cialuffi, och fick barn i det nya äktenskapet.

Dantes farfars farfar, som framträder i Divina Commedia, dubbades till riddare av Konrad III. Släkten var dock inte en av de mer inflytelserika adelsätterna i Florens, bland annat eftersom de tillhörde guelferna, det parti som stödde påven mot det tysk-romerska rikets kejsare. Själva gjorde släkten Alighieri anspråk på att tillhöra den gamla romerska adeln, men dessa uppgifter har inte kunnat styrkas med källor.

Troligen studerade Dante i Santa Croce hos franciskaner, i Santa Maria Novella hos dominikaner, samt i Santo Spirito hos augustiner. Av hans verk och position framkommer att han besatt stor bildning, men endast fåtaliga säkra uppgifter finns om hans utbildning. Tidigt verkar han ha tagit intryck av Brunetto Latini samt av Guido Guinizzelli.

När han var nio år träffade han sin musa, den åttaåriga Bice Portinari, som han kallade ?Beatrice?, den saliga. I artonårsåldern träffade han henne ofta, och hon blev hans sinnebild för kärleken. Kärleken han kände för henne skulle alltid förbli andlig, av det slag som Thomas av Aquino kallade amor amicitiae, kärlek för dess egen skull, enkel och vänskaplig. Efter att han några år senare visat intresse för en annan dam, ignorerade Beatrice honom, och han lovade då att han skulle dikta till hennes ära, så som ingen annan skrivit om en kvinna tidigare. Beatrice giftes bort med en bankir vid namn Simone dei Bardi, och hon dog redan 1290. 1293 uppfyllde han sitt löfte och skrev Vita nuova; det kallas ofta hans ungdomsverk.

Vid tolv års ålder trolovades han med Gemma Donati, och gifte sig med henne. De fick åtminstone tre barn. Två söner, Jacopo och Pietro, skulle senare gå till eftervärlden för sina kommentarer till faderns verk. Dante fick dessutom åtminstone en dotter, Antonia, som blev nunna i Ravenna och då antog namnet syster Beatrice.

1289 blev han kavallerist och deltog i striden vid Campaldino 11 juni samt i fälttåget mot Pisa. I Florens var det en ständig maktkamp mellan partier, i vilken lantadeln, borgarskapet och proletärerna stred. När demokraten Giano della Bella stadfäste Florens republikanska rättsordning 1293 förbjöds adeln att tillhöra skrån, vilket republiken krävde för tillträde till ämbeten. 1295 skrevs konstitutionen om, och Dante kunde skriva in sig i ett arti maggiori, läkarnas skrå, vilket var det gille som stod filosofin närmast. Därmed kunde han ägna sig åt politik, och inträdde i Consiglio del Poppolo, Consiglio dei Sali och Consiglio dei Cento, där han verkade till 1296. Han blev därefter ambassadör i San Gimignano.

Guelfernas parti klövs dock i två läger, de vita och de svarta guelferna, som började kriga sinsemellan. De vita guelferna utgjordes främst av borgerskapet som önskade en kejsarmakt, och de svarta av adeln som ville grunda en teokrati. Efter en avslöjad komplott utbröt sammandrabbningar mellan fraktionerna jubelåret 1300. En av Dantes närmaste vänner var ledaren för de vita guelferna, Guido Cavalcanti, men eftersom Dante utsågs till priore, ett högt ämbete som ingick i republikens regering Signoria, tvingades han deltaga i en förvisning av upprorsmakarna, däribland Cavalcanti. Förvisningen av de vita guelferna återtogs dock på grund av risken för malaria, vilket ledde till ökad spänning med de svarta guelferna. Guido Cavalcanti avled i augusti av sviterna efter förvisningen. Av allt att döma verkar Dante ha handlat i syfte att vara rättvis, men han har ofta sagts sympatisera med de vita guelferna, en åsikt som skulle styrkas senare. De svarta guelfernas ledare Corso Donati var dock av samma släkt som hans hustru.

1301 gick Dante i opposition mot påve Bonifatius VIII genom att förvägra påven trupper; Dantes ofta anförda svar, Nihil fiat, uppfattades i dess tvära korthuggenhet som en skymf. Enligt en utbredd uppfattning sändes han som ambassadör till Rom samma år för statens räkning, något som Kyrkan ifrågasätter sanningshalten i. I november samma år intog Karl av Valois Florens, och stödde de svarta guelferna, varför de vita guelferna tvingades fly. Dante, som befann sig på resa från Rom, dömdes i sin frånvaro för korruption och mutor, till två års landsförvisning och böter. Anklagelserna var helt påhittade av Corso Donati och de svarta guelferna. När Dante emottog domen betalade han inte böterna inom tre dagar, varför straffsatsen ökade till livstids landsförvisning, och 10 mars 1303 ändrades domen till dödsstraff på bålet. Samma månad hade han varit rådgivare åt vita guelfer som slagit sig samman med ghibellinerna, för ett väpnat uppror som slogs ner vid Castel Puliciano. Han lämnade upprorsgruppen 20 juli 1303 eftersom han tappat tron på detta ?onda och enfaldiga sällskap?.

Han tillbringade resten av sitt liv i andra italienska stater. Efter att han lämnade Florens skulle han aldrig återse sin hustru Gemma. 1304 befann han sig i Verona, och fortsatte till Padua, Bologna, Lunigiana, Casentino och Lucca. Enligt Boccaccio befann han sig åren 1308-10 i Paris. Hans egendomar hade konfiskerats varför han troligen framlevde i största fattigdom, beroende av partivänners och högadels givmildhet. Han var i perioder verksam som diplomat och förhandlare åt sina beskyddare. Under dessa landsflyktiga år tillkom största delen av Dantes litterära produktion. 1305-1308 skrev han de båda ofullbordade Il Convivio och De vulgari eloquentia, samt de dikter som ingår i samlingen Rime. Henrik VII kröntes i Milano 1311, och av bevarade brev framkommer att Dante utan förbehåll ställde sig bakom kejsarmakten. Dessutom ville dock Dante att Florens skulle tillhöra Rom, där Gud hade skapat kristendomens naturliga boning. 1312 begav sig Dante till Pisa för att träffa kejsaren, och då träffade han av en händelse också Petrarca, som bara var åtta år.

Storsjöyran, or just Yran (literal meaning: The Great Lake Giddy Festival) is an annual event going back to the early sixties. The festival was started in honor of the ancient can-do spirit of the people of Jamtland, and to show the rest of Sweden that although this region is sparsely populated its people has the zest, courage and knowledge to create a festival of international size and standard. Something that is well reflected in the fact that the festival gathers around 55 000 visitors every year and is the second biggest festival in Sweden (the biggest city festival in Sweden). The Festival itself is held in the middle of Östersund the last weekend of July. Although the event starts the weekend before with the opening of "Krogstråket" when regional bars and restaurants gather near the lake.

In short, Yran is something out of the ordinary. Especially if you consider the fact that Jamtland is a self-proclaimed republic (started by the people behind the festival) and has its own president, Ewert Ljusberg (just a spoof of course) who at precisely 00.00 on Saturday appears in front of 25 000 people at the town square to deliver his annual speech of freedom, humanity and solidarity, though the speech usually contains some anti-Swedish government and anti-EU propaganda as well. The President's entrances are usually quite spectacular. In 1996 he rode in on a seven ton elephant, in 1999 he entered in a huge air balloon that landed at a house roof on the square and in 2000 he surfed over the crowd to the stage. After his speech the entire crowd starts singing the Jamtlandic national anthem: Så tåga vi tillsammans bort or as it's known in Jamtlandic; Mæ går på stigom å leit oss opp. Though the Swedish (and original) version of the song is the one that's usually sung.